Dagis II

ser tveksamt på detta...

Tredje dagen av inskolningen och fröknarna tycker redan han verkar färdig. Gisses va bra det har gått. Edward verkar trivas kanon och traskar iväg med stora kliv och ett leende på läpparna!
Kompisar och massa förskolelärare att ta i handen och dra iväg med.
Idag var det skapande på schemat, färgen gul. Eddie verkade nyfiken men inte så sugen på att kladda ner sig direkt. Han petade ut färgen lite till slut för att vara duktig, men sträckte upp händerna högt upp i luften när möjligheten kom att bli avtorkad.
Tror han fått pappas gener på den punkten. ;)

det klart jag kan pappa!
men det är rätt äckligt...

Imorgon ska vi lämpa ett tag för första gången. Det känns bra, eftersom jag ser att han trivs och känner sig trygg. Men jag kan samtidigt inte neka till att det känns som om någon vrider om kniven i hjärtat när jag tänker på att gå.
Får väl ta fram den där urkraften i mig som ska finnas någon stans, räta på ryggen och tänka som med förlossningen; andra har ju gjort det innan, det klart jag klarar detta!
Eller som man säger; det är i motvind som draken lyfter! Både jag, erik och eddie blir starkare av det här och som sagt; jag älskar varje stund med honom mer och mer nu, när jag måste släppa taget lite lite...
Fast bara lite. ♥