Dagis!?!

Idag har han börjat inskolning på dagis! Min lilla räka, vad gör du där?
Samtidigt som hjärtat brister när jag börjar tänka för mycket på det, så glädjer jag mig åt att se hur han strålar med alla kompisar runt sig. Jag tror det kommer vara nyttigt för Eddie att få gå på dagis och på ett sätt tror jag med att jag kommer att uppskatta tiden med honom ännu mer när han är hemma.
Efter första dagen känns det bra, men att lämna honom sen? Jag flyttar det lite fram i tiden och vill inte tänka på det riktigt än. Det kommer säkert gå kanon, men alla ni andra mammor; ni vet.
Hur ska dom veta vad Eddie vill och brukar vilja? Hur ska dom trösta honom eller förstå alla konstiga ord som jag tyder utan problem? Suck!

vart tog lillräkan vägen?

Lycklig gjorde han mig dock idag när han med ett leende och en salig blick såg länge på en liten kinesisk (?) tjej på samma avdelning, från topp till tå. Såg nästan ut som han tänkte: wow vilken söting, haha!
Barn är underbara med att visa känslor, uttryck eller vad dom vill. En gåva det där med att titta på barn och när dom leker på sitt eget lilla finurliga sätt.
Vi känner i alla fall båda två, redan efter första dagen, att det är ett bra dagis vi valt.
Jag känner mig trygg att jag vet hur Amy jobbar och att både hon och Petra vet lite hur jag tänker.
Jag har nämligen, för de som inte vet, jobbat med dessa förskolelärare innan. Det känns bra.

Resten av dagen spenderade vi med att hämta Edwards pass till stavanger resan, handla lite på maxi och käka korv och stuvade makaroner. En rätt vanlig dag med andra ord.
Men *pust* nu har jag fått ut lite tankar i alla fall. Vi får väl se hur resten av inskolningen blir.
Eddie liten, som går på avdelningen Lejonet. Min lilla Gryffindor:are!